Wooohooo nu städar jag och Jens inför festen.
Och det är så kul.. NOT!



                    

Nu ska jag J baka en massa pizza som våra vänner ska få nattvicka på imorgon.
Vi ska nämligen ha stans bästa nyårs fest!

                 


Jens är den sexigaste pizzabagaren norr om Italien

När jag startade min blogg tänkte jag att jag skulle vara brutalt ärlig om livet i ett förhållande.
Jag skulle bli den som inte höll inne på svårigheterna.

För jag minns så väl hur arg jag kände mig på mina vänner som aldrig berättade om hur jobbigt deras förhållande kunde vara, när jag själv satt och tömde hela min kropp på känslor inför dem.

Så satte jag igång med bloggen.
Jag skulle bli gift, leva tillsammans med en man.
Redan där uppstod det konflikter i mitt huvud.

Jag tror inte att Jag och Jens hur mycket vi än försöker kommer att lyckas leva ett jämställt liv.
Jag tror inte att någon kvinna kommer att lyckas leva jämställt med en man så länge samhället ser ut som den gör idag.

Men han är den mitt hjärta begär så jag gav mig in i spelet väl medveten om motsättningarna.

Och jag skulle blogga om alla upp och ner gångar.

Men så fick bloggen läsare, många fler än vad jag hade trott, läsare som jag inte känner, läsare som jag inte vågar blotta mig inför.

Så det blev bara inlägg om fina stunder.


"Att vara fullkomligt ärlig och öppen på nätet är inte bara dumdristigt utan kan rentav vara skadligt. Vissa saker behöver man behålla för sig själv så att man inte går sönder av andras oömma hantering"

Så här klokt skriver Underbaraclara, och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Jag vill skriva om hur jobbigt det att vara två.
Hur ofta jag önskar att jag bara hade mig själv att tänka på.

Men ni som inte känner mig kan ju omöjligt veta hur mycket jag älskar Jens och hur mycket jag vill att det ska fungera, hur mycket jag vill kunna leva med honom.

Så jag låter helt enkelt bli att skriva någonting alls.

Inte för att jag vill dölja dem jobbiga stunderna, men för att vara offentlig är ett val som jag har gjort utan Jens samtycke.

Ingredienser:

Cirka 50 stycken
 100 g smör
 2 dl vispgrädde
 3 dl strösocker
 1 dl ljus sirap
 1 tsk vaniljsocker

Apelsinkola:
 2 st apelsiner, rivet skal
 1 st citron, rivet skal

Pistagekola:
1 dl hackade, rostade pistagenötter

Pepparkakskola:
2 tsk pepparkakskryddor

Chokladkola:
2 msk kakao

Limekola:
2 2 st lime, rivet skal

Kardemummakola:
 2 tsk kardemummakärnor, stötta i mortel

Ingefärskola:
 1 tsk malen ingefära

Gör så här

1. Smält smöret i en tjockbottnad, vid kastrull.

2. Rör ned vispgrädde, strösocker, sirap och vaniljsocker och låt koka utan lock cirka 15-30 minuter. Rör om då och då.

3. Gör ett kulprov för att veta när smeten är färdig. Rör ned valfri smaksättning (se nedan) eller behåll kolan naturell. Häll upp kolan på en oljad plåt. Låt svalna.

4. Klipp i bitar och slå in kolan i smörpapper, förvara kallt.

Jag berättade ju för er att jag och mina bästaste bästisar skulle gå på opera igår.

Jag älskar verkligen opera, jag lyssnar på det hemma, i min ipod, på youtube mm.
Min mamma har alltid älskat klassiskmusik och jag har mer eller mindre växt upp med det.

Seppi är likadan hon har också haft klassiskmusik som en del av sin vardag sen hon var en liten knott.
Så när vi bodde ihop hände det ofta att vi bokade oss ett par "lyssnarplatser" på kungliga operan.
Det kostar 40kr och det finns alltid lediga bättre platser som man kan byta till.

Till skillnad från t.ex. Oslos operahus har Sveriges kungligaoperahus kvar dem hierarkiska platserna. Där den som betalar för sig ser mycket bättre. Nå väl ut över det är att gå på opera som att gå på bio fast billigare
(om man inte väljer jätte dyra platser)

Ändå ser man bara gamla halvsnobbiga tanter och gubbar där.
varför?

All denna otroliga konst som bara är tillgänglig för få.
Inte för att alla inte har råd med det utan för att alla inte har tillgång till informationen, för att media väljer att visa det ytliga, det som inte kräver nån tankekraft, och påstår sen att det som folket vill ha, folket vill slippa tänka.

Museum, teater, opera, filmfestival mm gjord av få till för få.
Men varför?

Vem vill egentligen slippa tänka? Och vem är det egentligen som vinner på att folket slutar tänka?

Konst är njutning och endast du själv kan bestämma över vad som får dig att njuta.

För att det inte ska uppstå några missförstånd ska jag börja det här inlägget med att säga att jag tillhör en av dem som är emot nationalsången.

Inte bara Sveriges nationalsång utan alla nationalsånger eller allting som värnar som nationer.

Ja jag är en av dem som jämför nationalism med rasism och hittar för många likheter för att kunna respektera fenomenet.

Med det sagt kan jag börja det riktiga inlägget, som egentligen är en fråga.

Jag koller just nu på nobelprisutdeningen.

Och i slutet så sjöng dem nationalsången? VARFÖR?

Vad har Svenska nationalsången med nobelfesten att göra?
Och om man ändå ska anamma nationalismen så kunde dem väll ha bjudit in Jimmie Åkesson, han kan nog sjunga nationalsången bättre än alla andra och i massor av olika stämmor med.

                              



Vi ses på demonstrationen imorgon mina vänner.
15.00 södermalmstorg!

OMG HHKP vad kallt det är.

Det känns bokstavligen som att ansiktet ska frosta igen,
och att näsan ska trilla av.
det kan faktskt hända!




Nej jag längtar inte ut...
Men det man måste måste man

Men kan nog säga att jag mer eller mindre knarkar ungsrostade grönsaker med lite olivolja och flingsalt.


                    

Så himla gott och enkelt.

En väldigt känd bloggerska har startat en insamling för alla fattiga barn i Sverige som inte har råd med julmat och julklappar.

Ett samhällsfenomen som självklart bara ökar isamband med alliansen. Hon är ju en ängel det lilla livet, men samtidig som hon stolt röstar på modertarna, chockeras hon över att fler och fler barn i sverige växer upp i odrägliga miljöer. 

Dem ljuvliga politikerna i riksdagen har bara under EN mandatperiod lyckats sänka både a-kassa, sjukpenning och socialbidrag och allt detta i en tid av extrem arbetslöshet. 

Självklart drabbas de som redan har det sämstställt, till exempel fattiga barnfamiljer, ensamstående mammor,
nyanlända svenskar, ungdommar mm.


Jag är inte en av dem som vill slå emot dem som ändå väljer att göra något.
Bloggerskan jag pratar om har inte gjort något fel när hon startar inslamlingen, jag förvånas bara över hennes handling för jag har för mig att har hört Fredrik Reinfeldt som hon röstade på ett fler tal gånger säga att han vill sänka alla hjälpmedel i samhället för att få bort bidragsamhället.
En insamling låter ganska mycket som bidrag om ni frågar mig.

Får föräldrar drägliga bidrag medan de söker jobb har de själva råd att ge sina barn det dem behöver.

Vad sägs om att vi skippar skitsnacket och startar en insamling för att få bort Alliansen.
Vad sägs om att ta tag i promlemet istället för att sminka över det?

 Jag säger:
Starkare fackförbund, LAS, ordentliga bidrag för behövande, högre förmögenhetskatt, köttskatt, ordenlig sjukförsäkring, human intergrationspolitik och du ska få se kära kända bloggerska att du i framtiden kommer slippa samla in pengar till ynka julklappar!

Nästa gång rösta RÖTT rösta RÄTT (och med rött menar jag inte socialdemokraterna) så ska du se hur bra allting kommer att bli, även för dig!

SOM ALLTID UPP TILL KAMP!

Den här lördagen har jag sett framemot länge.

Min fina barndomsvän Irma har födelsedagskalas idag och det ska firas med både det ena och det andra.

                          

Irma har planerat in bowling, middag och fest. Snacka om att jag är glad över att vara gäst!
(jätte dålig nödrim jag vet)


Men innan det ska bästa Suvi bjuda på champagne, shopping och sminkrådgivning.


                         

Men innan det ska jag plocka upp Irpelirpens (Irmas)
föllsedagspresent.