Igår när alla vännerna satt i vårt kök och bara älskade livet slog det mig (och Ronak) Att jag verkligen älskar vårat kök! Det kan vara det fulaste rummet i vår annars så otroligt vackra lägenhet. Men åhhhh vad underbart vi alltid har det i det här fula, halvstökiga-köket. Alla middagar, frukostar, långa samtal, galna fester, skratten, alla tårar som fallit ner i vinglasen, cigaretter som rökts, bakispizzor som ätits, vänner som har sammanslutit, kvällar som har börjat och sen typ aldrig tagit slut. Allt det där som var själva meningen med att bo i ett kollektiv. Det där spännande, sociala, trygga och underbara som jag aldrig skulle kunna eller vilja leva utan.

 

Så här såg det ut i köket igår...