Ni ska veta att jag VERKLIGEN anstränger mig för att inte vara bitter och arg. Det är inte så lätt just nu. Min metod är att helt enkelt komma ut, jobba, skratta, träffa vänner och ignorera mina hjärndemoner. Det funkar...ibland. Igår kväll tvingade jag mig ut för bästishäng och det var fantastisk. (Förutom att jag råkade slå Jens på hans brutna arm så han nästan grät, och fick spendera hela morgonen på akuten...sorry)