Jag och Jens var på teater i torsdags och såg Jonas Hassen Kemiris senaste pjäs "jag ringer mina bröder" som är baserad på en fantastisk text han skrev strax efter händelsen men självmordsbombaren nära Drottninggatan. Jag älskar Jonas, han är otroligt klok och talangfull men den här pjäsen var inte ett av hans bättre värk. Visst fanns det riktigt fina stunder men allt som allt var den plottrig och lite barnslig! Jag vill inte såga den bara för att jag gillar honom så mycket, men det kändes som en gymnasiepjäs!