Man måste ha utgångspunkten att det är ägare som måste ta ansvaret. Vi kan inte acceptera att skicka notan till skattebetalarna.” Fredrik Reinfeldt talar om banker i intervju med Dagens Industri med anledning av EU-krisen, oktober 2011

När finanskrisen slog till skyndade Reinfeldt till storbankernas räddning. Fyra år senare? De har tjänat 200 miljarder kronor.

I tisdags gick finansminister Anders Borg till angrepp mot de fyra stora: Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank.

– Jag tycker att det är provocerande att de upprätthåller sin lönsamhet genom att ha väldigt vida räntemarginaler mot hushållen, sa han till Svenska Dagbladet.

I klartext påstår Borg att han tycker att det är för dyrt att låna pengar från bankerna jämfört med vad bankerna själva får betala för att ta in nytt kapital.

Den här sortens mediala utspel mot finansinstituten har skett frekvent. Och oftast väljer statsministern att skicka fram just Borg för att vädra ”svenska folkets frustration”, för att citera Reinfeldt.

Regeringen nämner mer sällan hur bankerna skyndsamt bäddades in i ett statligt garantiprogram när marken under dem rämnade, eller att det från regeringens sida finns en kronisk motvilja mot att påtvinga finansmarknaden regleringar.

Konsekvensen är att en bank riktigt billigt kan fylla på kassan hos staten, medan en privatperson i behov av kapitaltillskott måste hjälpa till att öka bankens vinst.

Konsekvensen är, översatt till kronor, att de fyra storbankerna 2008 till 2011 tjänade 205 miljarder – efter skatt.

Andreas Gustavsson