Vissa dagar (som den här) När kroppen SKRIKER kemiskobalans blir begäret efter slappa bakishäng i black akadehmys studio så stark så jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Jag saknar Myrtho och Anton så mycket så det känns som att jag ska gå sönder.
Jag får svårt att andas, och minsta lilla grej som påminner mig om de två kan få mig att brista ut i gråt.

När längtan inte har någon gräns är det bara vetskapen om att vi snart kommer att ses igen som tröstar.
Och ingen är bättre på att påminna mig om det som Myrtho.

Så här sa han igår.

Jag- Today is one of those days when I feel like I miss you so much I could die!
Myrtho- soon we will meet KC..there is less day till we see eachother everyday!

                        

Och så är det ju, för varje dag som går och längtan bara växer närmar vi oss dagen då vi kommer att ses igen.