Jag vet att jag är ganska ensidig nuförtiden, att jag gärna tjatarut allting.
Mina kärleksförklaringar till "le petit prince" är ju en sån sak.
Men faktum är att ju äldre jag blir desto mer verkar jag glömma mina drömmar och desto mer verkar jag glömma vad som egentligen är viktigt för mig.
Då behövs min lilla prins för att jag ska minnas.

Och då vill jag fylla varje liten vrå av mitt liv med honom så att jag alltid kan påminnas.

Jag vill ha:

                                                      
            Den här scarfen                                 det här halsbandet
         

          den tallriken och äggkoppen                 och den här tekannan med matchande kopp
         




                                      Men mest av allt vill jag ha den här tunikan
                            


Och allt det här känner jag att jag behöver för att jag ska påminnas om att livet är så mycket mer än att konsumera, ni hör ju dumt det låter.
Vissa åker till en annan plats och kallar det för att de ska finna sig själv istället för att säga som det är, att de flyr från sin tillvaro.
 Jag vill konsumera mera för att komma till insikt med att konsumtion inte kommer att leda till lycka.

Det mina vänner det är kapitalism det!