När jag säger att jag inte gillar män brukar Jens säga: men vadå du gillar ju mig.
Ja jag gillar Jens men inte FÖR ATT han är en man, jag gillar honom TROTS att han är en man.

Och det här med att män har fått oförtjänt mycket kärlek genom tiderna uppenbarar sig allt för ofta.
Senast igår:

På ett Café.

Jag sitter med min laptop framför mig och knappar hysteriskt iväg ett viktigt mail.
Det faktum att jag hypnotiserad glor in i skärmen får en person av det motsatta könet att tro att jag är sugen på lite kallprat.

Han: Du verkar göra nått jätte viktigt.

Jag: (tittar irriterad upp) mmm

Han: Vad är det du gör?

Jag: (har nu skickat mitt mail) jag skickade iväg ett viktigt mail.

Han: vad jobbar du med?

Jag: Nöjesguiden. (visar honom tidningen som han tittar igenom)

Han: jaha coolt, men du ser sådär gammeldags ut, inte modern du kanske borde vara.

Jag: jasså det tycker du?

Han: ja jag vet mycket om trender och sånt, jag gillar mode.

Jag är klädd i ett par höga stuprörsjeans, en vit t-shirt , slapp kofta och ankelboots.
vanlig, tråkig, bekväm, vintage...ja det är upp till var och en att avgöra

Han ser ut som om han blivit illa behandlad av fenomenet mode och är ute efter en smutskastningshämnd, som stavas
millitärbrallor, ful T-shirt med tribaltryck och vandringskängor.

Smaken är som baken det kan jag inte understryka nog mycket.

Det som får mig att vilja bränna karl på bål är följande:

Han vet uppenbarligen INGENTING om mode, han kan ha ett klädintresse det säger jag inte emot men mode vet han ingenting om.
Det kanske inte jag heller vet, men jag har från barnsben fått lära mig att man inte stör folk för att sedan slänga ut en massa bajsord för att få sig själv att framstå som cool.
Sånt gör bara män, för att män har för stort ego, för att män har fått oförtjänat mycket kärlek.