Igår när jag träffade Seppi och hon berättade att hon nyligen hade träffat Anton som är på turne med sitt band fick jag det där jobbiga hugget i magen igen.
Jag saknar honom så ofta.

Man kan ju fråga sig hur det kan vara så, vi har trots allt bara kännt varandra i några år.
Och för det mesta är vi ju ifrån varandra.
Men det är nått speciellt med den där Anton, och det där med kärlek har inte med tid att göra.
klickar man så gör man.

Och för att hylla Anton tycker jaga tt att ni alla ska lyssna på den här grymma låten.