Jag kommer inte riktigt ihåg om jag har berättat om min och Antons tradition,
som mer eller mindre går ut på att vi byter kläder med varandra när vi festar.

Mitt och Jens bröllop var inget undantag.




På måndagar när det känns som att man ska avlida för att revbenet värker så mycket, måste man peppa upp sig med så här fina minnen.
Nu saknar jag Anton mer än någonsin.
Fast honom saknar jag ju alltid!