Bakom tredje luckan döljer sig min stad.

STOCKHOLM, Sveriges huvudstad



Egentligen ser jag nog inte sthlm som min stad längre, jag vet inte riktigt när jag slutade göra det men så är det.

Jag flyttade hit med mina föräldrar när jag var 13 år gammal.
1998.
Vi lämna lilla mys Lomma och flyttade till Åkersberga.

Åkersberga kändes aldrig som en bra ide, självklart hittade jag fantastiska vänner i Berga men jag trivdes aldrig där.
En av de bästa dagarna i mitt liv var när jag och mamma flyttade till Gullmarsplan.
ALDRIG MER BERGA!

När jag var 18års åldern var jag en riktig sthlms lover. Inget var lika bra som sthlm, jag och mitt dåvarande kompisgäng åkte till och med till GBG med " nollåtta" örhängen och vrålade högt till stockholm i mitt hjärta så att hela avenyn skakade.

Man skulle kunna säga att jag har spenderat för många timmar av mitt liv på att dega på cafe string, jag upptäkte det när jag gick i gymnasiet och sen fick det bli mitt bästishak.
Söder var länge området jag gillade bäst.¨




Men på senaste tid har jag förälskat mig i vasastan och lämnar det inte om jag inte absolut måste.
Min favvo gata är Roslagsgatan (jag ska göra ett specialinlägg om den gatan snart)

Egentligen har jag inte så mycket att säga om STHLM förutom att jag är trött på staden, trött på sthlmslivet och  "pulsen" som för mig inte alls känns äkta.
Inget med sthlm känns äkta, allt är bara ett spel för gallerierna och det är väl just därför som jag inte längre känner att det är min stad för jag vill inte längre vara en del av spektaklet.

STHLM har helt enkelt blivit så tredig att det nu känns otroligt otrendigt och tråkigt.