Snart ska jag hem till Ronak och Kajsa.
Jag ska bo med dem i en vecka.
Det blir som en förlängning på min semester.
En hel vecka med dessa två (och jag räknar med att Seppi också kommer att befinna sig där jämt) det kan bara beskrivas med ett ord: BRILLIANT!!!!!

Ikväll ska vi till dramaten där vår vän Mustafa som har skrivit den här fantastiska dikten ska uppträda.

Men innan dess ska jag fixa en massa tråkigheter (bank, mobil, post, blahablaha)

Och självklart när man gör sånna här tråkigheter så saknar man ju det enkla livet.
Mina sista dagar i BCN satt jag mycket hemma och fixade med just sånna här tråkigheter och pluggade, då och då avbröts jag av att nån ropade CASEY!!!! och då stod alltid Myrtho ute på gatan och ville hitta på nått trevligt.
Samma sak gjorde han för Ronak när hon var färdig med plugget och inte riktigt viste vad hon skulle göra på dagarna medans jag jobbade. Jag har sagt det förut men det tåls att sägas igen Myrtho är en hjälte.
Han har lärt mig och Ronak så himla mycket.

De här stunderna med honom ska jag bära med mig för alltid!
Som det här armbandet som jag fick av honom dagen innan jag skulle åka.