den eviga längtan.

Längtan efter att ta sitt pick och pack och dra.

För en gång skull hatar jag inte sthlm, det gör jag alltid annars, jag tål inte den här ytliga, kyliga, men åh så hippa staden. Men just nu är det oki, jag trivs med staden och jag trivs med livet.
Men ändå känner jag det där suget i magen...suget efter nya äventyr, suget efter att hitta hem.
Om man som jag redan från den dagen man föddes förklarats till världsmedborgare så är hela världen ens hem.

Du har ett oroligt hjärta brukade min mamma säga när jag var yngre, jag tror att hon har tagit tillbaka det nu.
Jag har ett lungt och stabilt hjärta, det är min fötter som är oroliga, som längtar sig bort alltid bort...




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

BonjourCasey

Madly in love with all things feminist, beautiful, crazy, and full of life.

RSS 2.0