Förra året hade jag ett jobb som fick människor att mer eller mindre buga för mig!
Du är en hjälte sa man på mingelfester.
Min lön? nej ingen hjälte lön.
Men chef? nej ingen som behandlade mig som en hjälte.
Och mitt hjärt? alltid krossat och mina ögon alltid svullna av alla salta tårar.

Idag har jag ett jobb som dem fleste ser som ett tråkigt jobb.
Min lön? bättre än bra.
Min chef? behandlar mig som en hjälte.
Och mitt hjärta? kanske inte så fyllt av kärlek som förut men trots det lugnt. Och mina ögon verken svullna eller trötta.

Visst är det hemskt.

Alla dem där jobbiga pluggtimmarna när jag tänkte att jag ska hjälpa andra och jag ska rädda världen, alla dem där vidriga historierna jag läste om olika människoöden och tänkte att jag ska vara den som aldrig ger upp.

Och så stod man på sitt dröm jobb och kunde inget annat göra än att gråta och hata alla dem som påstår sig vara tillhjälp.

Välkommen till vuxen livet Casey.
Och välkommen till ditt nya jobb där du inte hjälper människor men du har i alla fall råd att betala dina räkningarna.

VÄLKOMMEN!