SÖKES: någon som planerat ett mellan stort bröllop, och vet hur man hanterar ångest!

Hur gör man när man inte kan bjuda alla man vill bjuda?
Och när man "måste" bjuda folk man faktiskt inte vill bjuda?
Å ena sidan får jag ångest av att inte bjuda folk, sen får jag ångest av att bjuda fok jag faktiskt knapt känner.

Va fan hände egentligen hur gick vi från ett super litet internt bröllop till ett bröllop med 100 gäster?
vi skulle ju hålla oss till våra närmaste vänner. Eller har vi kanske 100 närmaste vänner?

Hur sköter man ett sånt här problem så att ingen (vännerna) känner sig utanför och så att alla parterna (ens föräldrar) känner sig nöjda?
Kan man säga att man verkligen inte har plats?

Snälla bullen du måste hjälpa mig!