Jag har nu bloggat över 4 månader.
Mycket har förändrats sen jag började blogga.
Jag hade tänkt att bloggen från början skulle handla om min inre kamp med den dubbelmoral som jag tyckte mig ha anammat som nyförlovad feminist.

Men med tiden har jag verkligen kommit till ro med mitt beslut!

KLART SOM FAN ATT EN FEMINIST KAN GIFTA SIG!

Gift, sambo, särbo eller singel! De patriarkala orättvisorna finns överallt och blir verken större eller mindre av att jag gifter mig.

Jag känner mig till och med ännu mer obarmhärtig som feminist nu (om det nu är möjligt)

Jag ser inga självklara motsättningar mellan att vara en medveten feminist och gift.
Självklart förstår jag att man inte kan ta begreppet giftermål ur sitt historiska sammanhang. Men det vi kallar för äktenskap idag har trotts allt utvecklats en hel del.

Det är långt ifrån bara jag som vill ha ett otraditionellt bröllop. Och det är ännu fler som vill ha otraditionella relationer.
 När till och med sex and the city berör ämnet då vet man att samhället som vi känner det har accepterat (eller håller på att acceptera) dem nya normerna.

Det är nog ingen som tror att jag gifter mig för att hamna i Jens vård eller för att försäkra mig om en framtida försörjning.

Argumenten emot äktenskapet som tar upp dess historia som "kvinnoförtryckande-apparet" känns ganska gammalt och inaktuellt. Jag skulle kunna gå så långt som att kalla det konservativt.

Jag gifter mig för att jag tycker mig ha hittat en man (kunde ha varit en kvinna) som är min livsvän men som jag ändå känner mig otroligt attraherad av.
Han är den jag vill dela en stor del av mitt liv med.

Sen om han är den ända jag delar min säng med eller ej är något som bara är aktuellt för diskussion mellan mig honom.
Jag har och kommer för evigt ha en anarkistisk inställning till familj och relations strukturer.
Polygami eller monogami det har verken staten eller grannen med att göra.

Jag ser inget fel i att vi under en högtidig ceremoni inför våra nära och kära talar om att vi älskar varandra, och kommer att göra allt vi kan för att visa varandra respekt och kärlek livet ut.
Jag ser inget fel i att vi vill fira vår kärlek.

Därmed inte sagt att man ska sluta diskutera de problematiska konstruktionerna som samhällets normer bygger upp kring människors livsval.
Och jag menar inte att det går att ta beslutet att gifta sig helt frikopplat från problematiken kring äktenskap. Men jag är inte en sämre feminist för att jag handlar på ett sätt som inte passar in i något slags vanföreställning om hur feminister är och lever.