Den där stunden.
Det finns stunder i livet som det inte går att komma över.
Stunder som verken ålder, tårar, nya minnen och ett lyckligt äktenskap kan sudda bort.
Jag bär på så många såna stunder, det gör säkert alla.
Jag minns så val när vi satt i taxin på väg till ditt hotell.
Jag hade drömt om just den här stunden så länge, och där satt vi nu och känslan mellan oss var exakt så stark som förra gången, och jag kunde inte förstå att du verkligen satt i samma taxi som jag, för jag hade drömt om just den här stunden så länge.
Du hade kommit till min stad, inte bara för att träffa mig, men du var i min stad och jag satt i en taxi med dig, och just där och då var du bara min.
Du var trött efter en lång dag så du låg med ditt huvud i mitt knä.
Taxichauffören pratade med oss men ingen av oss förstod vad hon sa. Vi viste inte om vi skulle lyckas hamna på rätt hotell, eller om det gick att betala med kort, vi viste ingenting, inte ens vad ditt hotell hette.
Vi visste ingenting och på något konstigt sätt var det heller inte så viktigt.
Du låg med huvudet i mitt knä och jag berättade om mitt nya liv i den nya staden.
Du tittade upp på mig och sa att jag såg annorlunda ut, jag blev orolig och tänkte att du inte tyckte att jag var vacker längre, som alltid lyckades du göra mig så barnsligt osäker.
Du sa att jag ser ut som ny människa varje gång du träffar mig, men att jag rör mina händer på ett speciellt sätt när jag pratar och när du ser den rörelsen minns du kvällen då vi träffades för första gången.
Jag vet inte riktigt vad allt det du säger betyder, och det finns en ganska stor risk att jag misstolkar det du säger för ibland händer det att du direktöversätter du dina ord och då blir det så fel, egentligen borde jag fråga dig vad du menar men jag är också trött och så lycklig för att jag sitter i en taxi med dig så jag säger ingenting.
Jag har längtat efter dig för länge för att orka ta reda på vad allt det du säger betyder.
Efter en lång taxiresa går vi av vid ditt hotell, och du kramar om mig exakt så hårt som jag har tänkt att du ska krama mig
Vi tittar på varandra och skrattar åt att vi står i en främmande stad och tittar på just varandra.
I hissen kyssar du mig, och jag tänker att jag bara vill bli kysst av dig resten av mitt liv, men jag vet att det inte kommer bli så, jag vet att du säkert inte ens kommer att minnas den här stunden...
Jag känner med dig!
underbart, skönt att man inte är ensam om att älta det förgångna
Du berör...
man känner igen sig så mycket!
du skriver fint!
Ärligt och fint! mycket bra
Fina minnen.
Den är fin den där stunden. Jag tycker mycke om hur du skriver.