Bakom den andra luckan hittar vi "frågan"

-BERÄTTA OM DIN BÄSTA KOMPIS.
  
            


JA men gissa vilka jag kommer att skriva om nu.
Självklart är det Ronak och Seppi.

          
            

             

Faktum är att mina två bästa vänner finns det nog ingen som inte älskar, den som inte vill ha dem som bästavän måste det vara nått fel på.

Så låt mig nu få presentera dem i ospecifik ordning.

            Vi börjar med Sepideh aka Seppi.

           

           
Vi har känt varandra i ca 20 år.
Våra familjer bodde tillsammans i Turkiet, det var altså så vi träffades.
Sedan hade vi turen att FN såg till att vi båda hamnade i Sverige, jag i skåne hon i sthlm där hon hade turen att träffa Ronak (bästis nr 2)

            
          

           
          

Om alla hade en Seppi i sitt liv skulle världen vara en vackrare plats.
Jag vet ingen som behandlar människor lika rättvist och respektfullt.
Jag kan hänga med Seppi varjedag dygnetrunt och vi har fortfarande lika mycket att prata om.
Det är alltid lika givande.

            


                      


De gånger jag gör fel är det oftast seppi som säger det till mig först och det också henns ord som många gånger får mig rätt spår igen.
Men en ska inte låta sig luras av henns klokaord alla gånger, för i denna sockersöta kvinna döljer sig en liten gangster.
Tro mig jag vet!

            

           
            

                Sen har vi Ronak. 

            

Min första vän i livet. Vi har känt varandra i ca 23.
Tillsammans har vi upplevt, krig, flykt och fred.
Jag har sju sjärnor tatuerade på ryggen, stjärna nr två är henns, För jag minns inte mitt liv innan vi träffades och jag vill inte finnas om inte jag kan dela min vardag med henne.
           
           

           

I somras hade jag turen att för första gången bo med Ronak,  efter 23års vänskap slutar jag fortfarande inte förbluffas över henns fantastiska personlighet och sjukt roliga humor.
Hon har en förmåga att analysera och förstå mig på ett sätt som ingen annan har.
Utan henns slutar jag att fungera.

            
             
              

             
              
Jag skulle genetligen kunna hålla på till imorgon och radaupp komplimanger och kärleksförklaringar.
Men jag väljer att sammanfatta det hela med några enkla meningar.
De här två personerna har räddat mig så många gånger, utan dem skulle jag inte vara vid liv idag.
Alla lyckliga stunder i mitt liv har jag upplevt tackvare dem två.



                

                
                 

                
                     I owe them my life!