Bakom första luckan som borde ha öppnats igår döljer sig ingen mindre än JAG!


          

Casey, Kike, Shekofeh, Bahar Vendélle.
Jo men visst jag har många många många namn.
Mina nära vänner kallar mig för Kike (utalas Chicke) ett smeknamn som har funnits med mig sen jag gick i ettan.
Det var en klasskompis till mig som heter Johan Mustelin som kom på det smeknamnet.
Han var för övrigt den första killen jag blev kär i.

Numera säger bara min närmaste krets Kike och så vill jag gärna hålla det.
Kike känns för privat, som en intim hälsning mellan mig och de jag älskar mest.

Hur som haver var jag 6 år när min familj flyttade till sverige, innan det bodde vi i Turkiet och innan det i Irak och innan det i Iran.

Vi fick fly från Iran av samma anledning som alla andra politisktaktiva Iranier, regeringen.
Jag var 1 år då.
Mina föräldrar slöt sig till en grupp politiskapartisaner och vi bosatte oss i Irak.



Den som kan sin historia kan räkna ut att Irak inte var ett super mysigt ställe att bo i mellan 86 och 91
Landet var i krig med bland annat Iran, USA och Kuwait.
Altså har jag varit med om både Iran-Irak kriget och gulfkriget.
Det är självklart jätte jobbigt att prata om, och det är jag säker på att ni förstår. Så vi hoppar vidare.

Det bästa med att bo i Irak var att jag fick min första riktiga bästa kompis Ronak.




Vi träffades när vi båda var små knott, hon var två år och jag var tre.
Trots krig och misär så har jag underbara minnen från min och Ronaks tid i Irak.




i slutet av 1991 flyttade vi till Turkiet för att via FN söka asyl i sverige.
I Turkiet bodde vi ca 10 månader.
Och här träffade jag min andra bästa vän Sepideh (Seppi) våra familjer bodde i hop i en lägenhet i väntan på svar från FN.
Vi var hur fattiga som helst, men jag minns ändå tiden som otrolgt lycklig. (ett barns minnen och fantasier)
Våra föräldrar gjorde verkligen allt för att vi skulle ha en givande vardag.
Vi hade knappt råd med mat men vi barn fick ändå gå i konstskola.
Vi hade storslagna picknickar och fester som min och Seppis mamma fortfarande brukar skratta åt.



Så blev det augusti 92 och vi fick slutligen asyl i det där magiska landet som jag hade hört så otroligt mycket om.
SVERIGE, där fick lärarna inte slå barnen, det var inte krig, jag skulle få ett eget rum, jag skulle få gå i en riktig skola som inte övervakades av millitären, där rengjorde man till och med gatorna.
Ja men ni hör ju DET MAGISKA LANDET.

Och nog var det magiskt.
I Augusti 1992 kom vi till Sverige, lagom till kräftskivan på malmösfestivalen steg vi av planet och började vårt nya liv i det nya landet.
Vi bosatte oss i lilla pittoreska Lomma, en strandby mellan Malmö och Lund.
Och här lärde vi oss att prata svenska, fika kl 15.00 och allt annat som hör det svenska livet till.

Så här fint är det i lomma.



En gammail bild på mig och min barndomsbästis Nina



Och här rocker jag med Johan som kom på smeknamnet Kike




Jag har bara bra minnen från Lomma, jag hade fantastiska vänner som jag fortfarande älskar.
Lomma är en sån där stad som man ser i barnsagor, alla barnen leker ute på gården, det doftar gott överallt, alla är snälla mm.
Så är det självklart inte men när jag tänker tillbaka på Lomma kan jag inte ens minnas att det har regnat där nångång.
Altså bara fina minnen. (som sagt, ett barns minnen och fantasier)
Det var också i Lomma och tackvare min musiklärare Kent Fredriksson som jag fick upp mitt intresse för teater.
ÅHHH teatern som engång var det enda jag älskade.

(Eftersom lucka nr 2 ska handla om staden jag bor sparar jag allt om livet och flytten till sthlm till nästa inlägg)

Hur som blevjag tidigt i livet kär i teatern och allt som hör teatern till, kostymer, manus, scenografi mm.
Otaliga timmar av mitt liv har gått åt att träna manus.
Jag vet inte riktigt vad som hände men någonstans påvägen råkade jag glömma bort mitt liv kärlek och nu kämpar jag med att återfinna den.

Fram till studenten var teater mitt liv


Teater och politik de två sakerna har jag nog alltid deffinerat som mina två största intressen.
Att jag är politisktaktiv och brinner för samhällsfrågor lär ni ju inte ha missat.
Just nu är jag medlem i Rättvise partiet socialisterna.
Jag valde att jag gå med i just RS för att jag tror på direktaktion och internationelltkämpande.
Tyvärr är jag inte alls så aktiv som jag skulle vilja vara, just nu tar jobb och skola all min tid.







Som ni redan vet pluggar jag franska och fransk litteratur, anledningen till att jag gör det är för att jag vill bli fransyska när jag blir stor....hehe nej då jag tycker om det franska språket och en dag vill jag kunna läsa mina favorit böcker och pjäser på orginalspråket.




Jag bor med min man Jens och två andra killar i en jätte fin lägenhet mitt i stan.
Jag älskar kollektivtboende och vill egentligen aldrig bo "ensam" igen.
Hemma hos oss finns det nästan alltid nån att mysa med. Självklart umgås vi inte helatiden, ibland vill en ju också ha lite tid för sig själv, men att kunna dela sitt liv med flera personer är för mig det bästa som finns.






Och där får jag sätta pungt för den här luckan.